Katharinas blogg

Är det så att man inte ser skogen för alla träd.

Är det rentav så att man inte hittar inte ut i skärgården för att man typ bor mitt i den.

Vad är det som gör att min längtan till något annat är så stor. Att den upptar så stor del av mitt liv.

 

Jag drömmer om en hund som jag kan träna i spår och jakt. Jag drömmer om ett hus i skärgården nära havet. Jag drömmer om en segelbåt. 

Jag drömmer om att slippa Stockholm och tunnelbanan. 

Jag drömmer om att kunna cykla till jobbet eller ha jobbet hemma.

 

Jag är aldrig i Stockholm. Jag bara passerar. 

Jag mår som bäst när jag får skrota omkring hemma på min ö och lätt ta mig från punkt A till B.

Därför kan jag lika gärna flytta. 

 

Jag får panik i tunnelbanan. Panik av att inte få plats att sitta.

Jag hatar att trängas, och jag hatar att stå. Hatar att nästan ramla för det inte finns någonstans att hålla i sig.

 

Det krävs en förändring.

Det ser jag ju när jag läser mina rader. Det står ju klart och tydligt. 

 

Jag mår som bäst när jag är på landet. Trots att jag inte är uppväxt på landet. Eller det kanske jag är..

Alla mina somrar som liten tillbringade jag typ i en by vid havet.